Krav på fest men inga höga bonusar från Solaces invånare

Har de hårda tiderna även nått Solace Island?
Solaces invånare möter krisen på ett handfast sätt utan krav på krav på bonusar.

"Ur led har tiden varit på Solace Island. Den lyckliga idyllien har "hemsökts av fula gubbar" och bara sååå många "dramor" har upprört våra sinnena å det allvarligaste! Verkligen förskräckligt ". Förfasade sig den lilla förälskade mamsellen så väldeliga för QSs reporter härom kvällen.
"Så får det väl bara inte vara! Gör inte hemvärnet något åt det? Eller Kungen?" Fortsatte den rara fjolliga mamsellen, som är helt över öronen betuttad i vår stolta Öfverbefälhavare och Hemvärnschef herr Carlberg.

Man har till och med kunna märka en antydan till politisk polarisering i republiken. Radikala vindar har förmäkts utgå från republikens sydöstra hörn med allt starkare vindstyrka. I detta kaotiska läge har det rapporterats att några invånare allvarligt övervägt att på fullaste allvar emigrera till det så utomordentligt realistiska RL. En fruktansvärd tanke har sakta snygit sig över oss och drabbat oss som ett ödets dråpslag: "Kan det vara så att även de bistert hårda tiderna i det allt för närbelägna RL har smittat av sig på våra sinnen det i tidigare så idylliskt välmående harmoniska livet på Solace Island.

Inte alls! Den blyga mamsellen kan var helt lugn. Republikens invånare har i krisens öga visat sin formidabla storhet. Och det i det ondaste krisögat i mannaminne enligt bedömmare i RL.

Vi bevittnade hur resolut och ärofyllt vårt sontant organiserade hemvärn snabbt avvärjde ett allvarligt invationshot mot republiken. Nu kan man hoppas att även det närbelägna kungaruiket i RL tar lärdom av erfarenheterna och inrättar sitt försvar enligt Soleaceansk modell, vilket QSs reporter tror skulle välkomnas till och med av republikens argaste radikalist, näst mest framgångsrike näringsidkare, bokförläggaren, filosofen och republikens alla unga damers drömprins den oförbätterlige herr Goosson.

Poliker i det närbelägna konungariket gör vidlyftiga studieresor för att finna svaret på de svåraste av frågor. Vi i republiken är inte sämre!

Mitt i detta virtuella kaos satsar den nyfikne äventyraren och drömmaren herr Bing på utblidning och på att finna svaret på den eviga frågan om vad kärleken är. Han förbereder en nästan halv jordenruntresa. Och för att göra den verkligt realistisk och reell i RL, så kommer den att göras jordnära per järnväg ända till Mittens rike.


Redaktionsledningen håller på att packa en ryggsäck med det allra nödvändigaste som skall överlämnas till vår djärve herr Bing. Vi önskar honom all framgång och lycka på hans farofyllda och våghalsiga färd i österled för att söka sanningen och kärleken. Må han hemkomma helskinnad och berätta för oss om hur man finner lyckan i öster.

Slottsfester för folket i besvärliga tider.

I går kväll sammanträdde det spontant och för stunden alla vakna innevånarna för att ta krafttag mot den begynnande depressionen och svårmodet.

Spontana festrådet från vänster: utrikeskorren fr-kn Writer, fr-kn Uggla, äventyraren h-rr Bing, arkeologen fr-kn Susanti, radikalen h-rr Goosson och värdinnan och initiativväckaren fr-kn Fall. (foto: Apmel Goosson)

Allas vår ivriga och glada fröken Psyk presenterade en rad förslag som bejublade noterades i det virtuella protokollet. Hetast och mest nära i tiden ligger förslaget om en slottsfest. Andra festförslag sköts på framtiden. Och så dumma förslag som att dansa wienervals på balen var svåra att klubba igenom trots att det bjöds på härligt sammaträdeskaffe. Den före detta arge radikalisten och filosofen herr Goosson framhärdade i att det skulle vara den vanliga hårdrocken som skulle gälla. Trots att kaffedrickandet senare övergick i en omåttlig överkonsumtion av absint ändrades inga beslut. Men då hade redan den redige herr Bing hoppat i bingen.

Absinten krävde andra former för festen som snabbt övergick till ett våldsamt hallabaloo.

Senare inträdde herr Öfverbefälhavaren och Hemvärnschefen herr Carlberg på scenen och kunde tillfredsställande konstatera att det inte var några fula gubbar som invaderat vår älskade republik igen. Herr Carlberg hälsade enligt reglementet på de församlade och kastade sig handlöst in i dansen sedan han samlat inte så lite mod genom att snabbt svepa att par absint. Allt enligt reglementet försäkrade han de storögda invånarna.

En härlig och översvallande stämning av tröst, harmoni, lycka och kärlek fyllde oss alla. Och alla kriser försvann i bort fjärran, ut över SLs oändlig hav.

/Kay Uggla